vi kommer bli rika

Tre burkar på hyllan.

En för svordomar. En för om vi äter upp våra grönsaker. En för om vi säger att vi gillar.

Jag gillar idén med att man inte bara blir straffad när man gjort fel, utan också när man gjort något bra. Men det kommer bli dyrt. Men det är ok, tycker jag. Jesper är lite mer snål med sina slantar. Grönsakspengarna ska skickas till barnen i afrika, har hon bestämt.

kalas!

Vad har man mellandagar till om inte till kalas?!




yngsta tjejen i klassen fyller äntligen 6 år. bjuder in alla 22 klasskompisarna, både lingon och blåbär. tema: triangel. nästan alla barn ville komma och springa av sig lite jullovstristess. trekantsmackor, kanelbullar, chokladtrekanter och glasstrutar. vimplar, ballonger, godisstrutar. tunnelboll, tunnelpjätt, kungen, disco och fotboll. En hel påse presenter. Mycket nöjt födelsedagsbarn och nöjda kalasgäster. Och 7 utsjasade vuxna.

hästtjejen

3:e terminen på ridskolan är över. Lilla tjejen har utvecklats till en envis hästtjej. Hon älskar att gå på uteritt i skogen och galoppera in tillbaka till stallet. Hon hatar rida i paddocken när det är blött och geggigt, eftersom hästarna inte är så intresserade av att gå i vattenpölarna. Hon har koll på hästen, stallets regler, hur man ryktar, hästens utrustning… Självklart uppmuntrar vi henne att fortsätta till våren, trots att det var helt vidrigt att stå och se på dagens uppvisning i ösregn. Som hon själv sa i bilen dit: ”Detta är typiskt måndags-rid-väder.”

 

stora jullådan

Vi har hämtat upp stora jullådan från källaren till dotterns förtjusning. Adventslådorna har redan varit upp ett par veckor. Den stora jullådan är full av ömtåligheter, finigheter, gamligheter och pyssligheter.

Det finns också många olika sorters julgranskulor i fina förpackningar. Denna fina låda är arvegods, men jag vet inte vilka kulor som legat i den från början. Den lilla glittriga kotten till höger har bara ett par år på nacken, men verkar ändå trivas. De får ligga kvar tills granen flyttar in.

”jag är kär i min julgran, mamma!”



Julgranen ser mindre och mindre ut för varje år. Hon konstaterade nöjt att det är hon själv som har blivit längre, inte granen som blivit mindre. Granen pyntades tills den nästan välte – då fick det vara nog. Mycket lycklig konstaterade hon att hon var kär i sin julgran. Och så alla dessa härliga julsånger som hon hittar på, som alla går ut på hur underbart det är med jul. Och att den är här. Nu. Så jag försöker också vara i nuet. För vem vill inte njuta av en snart 6-årings tindrande förväntansfulla ögon?