Mer färg åt huset, bestämde jag i somras. Nu ska vi kanske snart tapetsera i hallen och jag samlar favoriter. Jo, jag får bestämma själv. Minns inte hur det blev så. Ett vad? Jesper förlorade iaf. Eller vann, hur man ser det.
Lite grönt, som i wasabi, är ett kriterium. För att vi har det i inre hallen. Mönster, blommigt, kanske. För att vi inte har det någon annanstans. Rött och rosa gillar jag. Och så tacksam man är för minsta lilla styrning i den vackra tapetdjungeln.
Hemma.
Jesper är en klippa på att hitta en grann gran. Först tänkte jag sticka och köpa fler kulor, men så blev det inte.
På jobbet.
Tänkte piffa vårt kontor lite med lavalampor och flamingor. Men det blev julfint istället.
… men de senaste årens julkortsfoton lyser upp.
För ett par år sen hittade mamma bordet till oss, och jag målade det ett varv rött. Nästan utan att tveka. Rött, svart eller vitt är ju de självklara alternativen.
Middagsbord i frukostrummet som det är, så slits det en del. Och så var det ju bara målat ett varv. I helgen bakades det mängder av lussekatter och pepparkakor på detta bord och när jag insåg att det inte var deg jag skrapade bort, utan färghål som blev större var det dags att hämta rollern.
Julglansigt!
Speciellt datum en väldigt vacker onsdag.
Äntligen, kan man lägga till. December är ju en favoritmånad. Tomten var här i natt, fast barnet var skeptisk till detta faktum. Men glad för presenterna. :)
Mitt i storstädningen var jag tvungen till att klä min minigran. Söt. Min prioritering blev dock ifrågasatt.
Mias gran kläddes överöstes häromdagen.
Julen är bäst innan jul! :)
(ursäkta tradiga mobilbilder…)
Så här enkelt har det aldrig varit.
Heter mattan i hallen och jag håller med.
Matsal utan pyssel eller syateljé på bordet. Måste passa på att dokumentera.
Många hjärtan och Mias fina hjärtan.
Jag har alltid gillat färg. Men ett tag fegade jag. Trodde att grått och beige var bra. Inspirerades av s.k vita bloggare – vitt, beige, grått, trärent. Färgklickar var mörkgrått. Harmoni sas det.
Men det har inte känts helt harmoniskt för mig. Små riktiga färgklickar har smugit sig in. Och med dem kom glädje. Nu har jag bestämt mig för att bejaka mitt färgsug. Och helt strunta i om ”rummen hänger ihop”. Vi bor ju här, och det viktigaste just nu är att vi blir glada av att vara hemma. Inte beigea.
